Ja det var inte bara slappande på Kuba då vi var där med jobbet. Vi jobbade allt lite också, bland annat spelade in reklamfilmen som rullar nu i dagarna och fotade lite.

07.00 till 22.00. Till jobbet, jobb, jobb, jobb, jobb 19.00 sluta jobba och jogga till Friskis och leda pass. 22.00 hemma, svettig, hungrig och trött. Är detta livet eller hur var det nu igen?

Tre turer med tåget tog det innan förseningarna började. Kom igen nu, låt mig bara pendla enligt tidtabellen. Det blir så mycket enklare för människor som jag med ett litet kontrollbehov. Förhoppningsvis tillfälligt, mina nerver pallar inte detta!

Jag ska jobba en vecka till och sen gå hem och vänta på bebis. Helt galet ju. Jag ska inte jobba förräns till hösten alltså!

Tror kanske att det så sakta börjar sjunka in att jag om ca en månad ska bli tvåbarnsmorsa. Läskigt... Man kankske borde kolla över detta med "packa väskan" och se över bilbarnstol... Känner mig fantastiskt lugn.

Hittade lite gamla eteriska oljor hemma och tyckte väl de luktade sådär, förutom rosenträoljan som jag likt en katt drogad på kattmynta satt och sniffade frenetiskt i. Luktar bara så gott. Jag var tvungen att slå på dess "effekter" och fick upp detta:

Rosenträ-olja är en underbart balanserande olja. Den anses vara avslappnande och lugnande när det är hektiskt.
Rosenträ lugnar oro, irritation och inre spänningar. Den kan också mjuka upp de överkritiska, rigida som saknar medkänsla för andra eller som har svårt att anpassa sig eller förändra sig med situationen.
Den ljuvliga doften av rosenträ anses kunna skapa balans mellan våra inre manliga och kvinnliga sidor och är en fin meditationsolja.

Fattar nu varför den föll mig i smaken idag. Min dag kan sammanfattas i kaos och delas upp i följande incidenter:

Kollega ringer sig sjuk 7.15 imorse (jag blir själv i butiken till lunch under pågående slutrea), jag har lyckats sälja lite för bra av reaprodukter igår (=inget bra resultat), Sverigechef ringer och ber mig motivera mina prissänkningar, hittar kollega kräkandes på toaletten och knappt kontaktbar, ringer vedebörandes man och leder ner kollegan till denne för rask hemfärd, lite rörigt på jobbet, verkstadsbesked om Forden (trasig bensinpump, 11 lax), möte med jobb (=en halvtimme sen till dagis) och avslutningsvis bränner tacotubsen i ugnen...

Nu är jag lugn och balanserad igen med rosenträ under näsan!

Här hemma går i i väntans tider. Vänta har väl aldrig varit min starkaste sida, men vissa saker går inte att påverka tyvärr.

Jag har länge vart kluven till detta med att känna efter i kropp och själ men nu tror jag kanske att jag förlikat mig med en tanke om framtiden.

Jag fullkomligt älskar ju mitt jobb det är väl knappast nån som missat det som jag tjatar om Cubus hela tiden, men nu har nog kanske poletten trillat ner att jag ska jobba ett par år till i mitt liv och kanske sluta jaga martyr och duktigpoäng hela tiden.

Den snälla Försäkringskassan har beviljat mig 50% havandeskapspenning pga tung arbetsbelastning from 24/1 vilket betyder att jag kan jobba halvtid from då. Och vet ni vad jag skickade faktiskt in papprena idag på att jag tänker göra det också. Halvtid! Jag vet inte helt hur man gör detta men jag ska ge det ett försök. Jobbet kommer finnas kvar och i och med att jag planerar att börja som vanligt igen till hösten så är det ju inte någon jättelång period jag blir hemma.

Om jag läser detta inlägg om ett par år kommer jag att skratta gott åt hur hårt jag drillat mig själv i arbetsmoral, men det är väl iallafall en styrka att kunna inse det hoppas jag. Jag vet vad jag behöver jobba på hursomhelst! Sen ska jag jobba på att gå och sova i rimlig tid också då klockan ringer 06.00 imorgon igen som vanligt. En sak i taget...

Imorgon ska jag smyga mig in till jobbet en stund. Jag fick ordination vila tills jag träffat läkaren på tisdag men jag kan ju vila lite på kontoret på jobbet ju. Längtar så jag dör efter att jobba! Det känns som sånt slöseri att inte jobba.

Shit jag måste vara världens lyckligaste med världens bästa jobb dårå. Blir så fantastiskt trött på alla sånna inlägg på facebook "Min älskade familj" "Jag är så lyckligt" osv osv, men det det kan inte hjälpas. Jag äääääär så lyckligt lottad. (Fast jag är asstressad över mycket just nu också...)

Tack och godnatt!

Vi kör ganska mycket rea på jobbet nu i och med att vi flyttar till ny lokal i slutet av oktober och jag upphör aldrig att bli förvånad. (Dagens tips, på fredag kan det vara värt att bege sig till Cubus Stortorget i Örebro om man är i behov av smink, barn och herrkläder!) Vilken person behöver 10 förpackningar med 3 pack strumpor? 30 st strumpor!!! När ska man hinna använda dem alla?

Ibland tror jag folk shoppar ihjäl sig för att det är billigt, men det är ju det som betalar min lön så jag tar av hatten och bockar och tackar. Fast ibland undrar jag om man inte skulle göra nåt som har en djupare innebörd för mänskligheten typ rädda liv, eller forska om cancerbotemedel, eller jobba med gamla eller barn - men jag pallar bara inte det finns andra som kan göra det mycket bättre än jag kan och det är jag tacksam för. Mitt kall i livet är att kränga så mycket varor till så mycket människor jag kan på så kort tid som möjligt. Skönt att jag hittat hem iallafall!

Jag är så jävla redo nu! Onsdag och torsdag, sen är det dags! Planer? Inga alls typ men är inte det underbart så säg?!

(Eller jo kanske lite, Kålmorden, Tjörn, veden, huset och allt annat man aldrig hinner med... Säg inget till Magnus bara...)

En av anledningarna till att det inte bloggats så mycket på ett tag kan vara att vi fortfarande försöker komma ikapp på jobbet efter marknadsafton. Detta var vad som mötte mig på morgonen i torsdags och det blev inte direkt mindre folk, men attans vilken succé!

Om man vart sjuk får man jobba igen! Så är det allt!
Jag har suttit med schema till jobbet för sommaren och med en otrolig tight timbudget och höga krav på försäljning känns det som en utmaning - som kommer gå i lås! Nu har jag räknat om och om och om igen och hittat halvtimmar att spara. Läskigt, men shit jag måste ha världens bästa jobb? Om man sitter uppe till ett på natten med allt pyssel frivilligt måste det väl vara världens roligaste jobb va? Och till hösten får jag en alldeles ny butik. Livet är grymt!

www.cubus.com säger jag bara! Beat that!

Än ska man inte ropa hej, men det verkar funka. Livet alltså. Första dagen på resten av livet med dagis och två föräldrar som jobbar heltid och lite därtill. Frågan är vem som är tröttast av verklighetschocken - barnet eller fadern som vart hemmapappa sen i September förra året?! Mamman verkar iallafall piggelin.

Idag har man sprungit över Örebro city och tagit fast snattare! Ibland är det action på jobbet må jag säga, man kan se det som frisvårdstid då jag fick lägga i en hög växel för att få fatt dem. Men fast blev de! Haha, tjuvjä*lar!!! Att det kan klia så i fingrarna på folk! Mycket stolt över dagens arbetsinsats!

En vecka har snart gått sen jag började jobba igen! Jag är så matt i huvudet att jag inte ens orkar reflektera över alla intryck. Separationen barnet och arbetslivet är ett faktum och jag vet inte vad jag har bestämt mig för att tycka om det. Låt mig återkomma om en vecka eller två i fallet. Jag hoppas att jag kan tänka lite klarare då.

Att ha M hemma som hemmapappa är GULD! Mat på bordet, städat garaget, tvättar, röjer förrådet och bakar bröd! Vad har jag gjort för att förtjäna denna underbara man? Borde han fått komma hem ännu tidigare kanske?

Asså hur var det man gjorde för att sätta igång alarmet på väckarklockan och telefonen? Inte för jag tror att det behövs men man vet ju aldrig. Jag minns mitt anställningsnummer men inte alarmet, kommer även ihåg att slaget vid Hastings var år 1066. Hur sållar hjärnan info egentligen?

Nu är jag taggad! Fick på mig arbetskläderna och fick en skön känsla av välbehag! Sitter även och bloggar i dem... sjukt? Ja kanske! Har inte haft framme uniformen sen midsommar förra året. Den positiva överaskningen var att allt passade förutom mammabyxorna som var hejdlöst för stora - SKÖÖÖÖNT! Det roliga var även att skärpet är för stort, vad har skett???

Som ambassadör för IKEA är det viktigt att vara välklädd. Hel, ren och rätt monterad (reservation för det sista...).

Jag är på god väg, byxorna ska läggas upp, pikén strykas och fram med ett par skor så är jag all set för imorgon!

Samma arbetsplats men nytt jobb på arbetsplatsen. Ärligt så är jag skitnervös, asstressad och pirrig, men det mesta brukar ordna upp sig efter hand så lite lugn är jag också. Det sköna är att Magnus är hemma med Molly nu och jag slipper ha dagisångest samt det faktum att vi faktiskt bara har ett barn. Ental är under kontroll, fleratal är det inte!

I framtiden springer ni på mig på sovrums och barnens IKEA, om det nu är så att jag inte hör av mig här på ett tag. Man vet aldrig! Min första arbetsvecka snittar 45 timmar - here we go! Ingen vuxeninskolning här inte.

I helgen var Mr Di Leva på besök i vår bygd. På Kvarntorpshögen var han och spelade och förgyllde allas vår söndag. Jag jobbade i kaffeserveringen helt gratis. Eller jag råkade ju se och höra hela konserten, det funkar som betalning för mig. Jag är inte svår på det viset. En helt galen miljö att ha konserter på för övrigt. Utsikten är milsvidd över hela närkeslätten! Fantastiskt!

Mitt favoritcitat från konserten är helt klart då Di Leva tycker att publiken ser ut som en armé med kaniner där de står upp och skickar kärleksraketer (man ska ha varit där för att inte tycka detta är helt och hållet sinnessjukt!). Då säger mannen: "Vet ni varför kaninerna är så många? För att de har så roligt tillsammans. Och varför har de så roligt tillsammans? För att de är så många såklart!" Vad ska man säga?

Man kanske skulle ta och bli plåtslagare?

Det verkar vara ett helt ok jobb. Man får vara ute hela dagarna, säkerligen har man ett bra risktillägg för att arbeta på höga höjder (vilket jag tycker är kul, höga höjder alltså), ett ganska varierat arbete, man får ha sköna kåpor med radio i samt sköna arbetarbrallor som jag ändå glider runt i på ledig tid.  Fördelarna är oändliga. Dags för ny karriär kanske? Kan nån ens komma på en endaste nackdel?

Att vara föräldraledig går grymt fort! Idag har jag vart på jobbet och haft ett "inför att komma tillbaka samtal", det närmar sig med stormsteg.Jag är livrädd och exhalterad, men faktiskt mest livrädd för stunden. Känns som att börja första klass igen. Måste komma ihåg att njuta av nuet! Lika svårt som att komma ihåg att man ska äta frukt varje dag tycker jag.