De sista gravidkilona försvann med det nya jobbet! Överkonsumtion av kaffe, stress och ambition fick de sista kilon att förvinna! Nice 55 kg igen! Shit jag älskar mitt nya jobb och nya arbetskamrater. Snart ska livet rulla på som vanligt igen.

Fröken Molly sover av och till som en kratta. Magnus är uppe vid fyra på morgonen och pusslar med henne i och med att hon är klarvaken vid den tiden. Jag har lärt mig att det är så det är med barn, gilla läget mest. Så länge hon inte knarkar är jag nöjd, resten får man bara ta. Shit man ska inte klaga, vi har som sagt bara ett barn!

Bloggen hamnar på efterkälken men livet är på framfart så det är lite gilla läget därmed... Jag har visst hunnit fylla 29 också, ingen ålder att lägga vikt vid.

Vi hörs när vi hörs!

Ibland händer det att fluortanten och Usama går på samma fest.



Lånat bild av Maria R, hoppas ok.

Ålder: 14 månader
Längd: 76 cm
Vikt: 9630 gram
Huvudomfång: 47,5 cm

Ett lagomt behändigt format har vi allt.

Äntligen ny källardörr på plats!

Nu återstår bara småfix som att sätta foder runt dörren, måla grunden, gjuta en platta, putsa väggarna och bygga ett tak. Tur vi har goda vänner som är händiga!

Ibland (läs oftast) går det så fort att man inte hänger med.

Molly har minst tio tänder (det vi kan se då hon öppnar munnen vill säga, kan vara flera), jag börjar nytt jobb, jag har köpt en ny säng, jag har hunnit vara sjuk två gånger på alldeles för kort tid (orsak=barn?), källardörren har fortfarande inte kommit på plats, jag har fyllt 29, min mobil har lagt av och jag har fått impulshandla en ny (trist och kul), jag lånar mammas bil och lyckas bli av med en blinkers, tappa antennen samt få in vatten på golvet i baksätet och har även insett att jag kanske tagit mig vatten över huvudet vad gäller att tacka ja till allt.


Alla ska visst vara på samma ställe...


Gammal källardörr, snart ny!


Ny bilstol, har insett att vi har ett barn nu som typ börjar bli stor.


Söndagsfunderar


Talar för sig själv


Pimpat vardagsrummet med rosa lampa och kuddar.
Fantastiskt dålig bild, men ni får nog en känsla om hur
det lyser fint, eller?

Om ni passerar vårt hus, tro inte att vi är helt störda (eller jo förresten!). Magnus har satt upp julbelysningen i garagefönstret. Vad ska man säga? Liiite tidigt kanske?

Hur kan någon ens hinna med att leva med fler än ett barn under typ 20 år i en familj? Jag har påbörjat det man kan kalla det vardagliga familjedilemmat! Jobb, familj och en gnutta fritid är visst några parametrar i den ekvationen (matte har aldrig vart min starka sida kan man ens ha parametrar i en ekvation?). Vi har ett barn så jag ska egentligen bara hålla käften och sluta oja mig.

Utan att låta som miss gnällnärke kan jag bara meddela att det är en omställning. Jag kollar med min sambo typ tre gånger om dagen att han verkligen gillar att vara hemma, om det nu är så att han inte gillar det kan vi byta, jag lovar!

Om nån behöver silikon eller målartråg kan ni höra av er, sambon har strukturerat upp lite på hemmafronten och det finns ett överskott av de tidigare nämda två... Det finns fördelar och nackdelar med allt i livet!

Nu - mer vin och Körslaget!

En vecka har snart gått sen jag började jobba igen! Jag är så matt i huvudet att jag inte ens orkar reflektera över alla intryck. Separationen barnet och arbetslivet är ett faktum och jag vet inte vad jag har bestämt mig för att tycka om det. Låt mig återkomma om en vecka eller två i fallet. Jag hoppas att jag kan tänka lite klarare då.

Att ha M hemma som hemmapappa är GULD! Mat på bordet, städat garaget, tvättar, röjer förrådet och bakar bröd! Vad har jag gjort för att förtjäna denna underbara man? Borde han fått komma hem ännu tidigare kanske?

Asså hur var det man gjorde för att sätta igång alarmet på väckarklockan och telefonen? Inte för jag tror att det behövs men man vet ju aldrig. Jag minns mitt anställningsnummer men inte alarmet, kommer även ihåg att slaget vid Hastings var år 1066. Hur sållar hjärnan info egentligen?

Nu är jag taggad! Fick på mig arbetskläderna och fick en skön känsla av välbehag! Sitter även och bloggar i dem... sjukt? Ja kanske! Har inte haft framme uniformen sen midsommar förra året. Den positiva överaskningen var att allt passade förutom mammabyxorna som var hejdlöst för stora - SKÖÖÖÖNT! Det roliga var även att skärpet är för stort, vad har skett???

Som ambassadör för IKEA är det viktigt att vara välklädd. Hel, ren och rätt monterad (reservation för det sista...).

Jag är på god väg, byxorna ska läggas upp, pikén strykas och fram med ett par skor så är jag all set för imorgon!

Samma arbetsplats men nytt jobb på arbetsplatsen. Ärligt så är jag skitnervös, asstressad och pirrig, men det mesta brukar ordna upp sig efter hand så lite lugn är jag också. Det sköna är att Magnus är hemma med Molly nu och jag slipper ha dagisångest samt det faktum att vi faktiskt bara har ett barn. Ental är under kontroll, fleratal är det inte!

I framtiden springer ni på mig på sovrums och barnens IKEA, om det nu är så att jag inte hör av mig här på ett tag. Man vet aldrig! Min första arbetsvecka snittar 45 timmar - here we go! Ingen vuxeninskolning här inte.

Eller kanske fanns efter att vissa betat i sig ett par stycken.

Min morbror var Einstein idag. Proffesorer på Örebro universitet har det tungt arbetsmässigt!
Tippar det är ok att jag lånar bilden från www.na.se vi har ju faktiskt prenumeration.

Här är en bild på att jag verkligen hittade tre olika typer av handkräm här hemma! Det gååår inte att sova om man inte smörjt händerna det är ett faktum!

Efter ett antal besök på hemmarenan i Sannahed var det dags för Mollan att ta plats på VIPläktaren i tisdags. Och vann gjorde Indianerna också!