Här hemma går i i väntans tider. Vänta har väl aldrig varit min starkaste sida, men vissa saker går inte att påverka tyvärr.

Jag har länge vart kluven till detta med att känna efter i kropp och själ men nu tror jag kanske att jag förlikat mig med en tanke om framtiden.

Jag fullkomligt älskar ju mitt jobb det är väl knappast nån som missat det som jag tjatar om Cubus hela tiden, men nu har nog kanske poletten trillat ner att jag ska jobba ett par år till i mitt liv och kanske sluta jaga martyr och duktigpoäng hela tiden.

Den snälla Försäkringskassan har beviljat mig 50% havandeskapspenning pga tung arbetsbelastning from 24/1 vilket betyder att jag kan jobba halvtid from då. Och vet ni vad jag skickade faktiskt in papprena idag på att jag tänker göra det också. Halvtid! Jag vet inte helt hur man gör detta men jag ska ge det ett försök. Jobbet kommer finnas kvar och i och med att jag planerar att börja som vanligt igen till hösten så är det ju inte någon jättelång period jag blir hemma.

Om jag läser detta inlägg om ett par år kommer jag att skratta gott åt hur hårt jag drillat mig själv i arbetsmoral, men det är väl iallafall en styrka att kunna inse det hoppas jag. Jag vet vad jag behöver jobba på hursomhelst! Sen ska jag jobba på att gå och sova i rimlig tid också då klockan ringer 06.00 imorgon igen som vanligt. En sak i taget...