Igår var jag på stickcafé. Man kan säga att min uppgift var att hålla nere medelåldern. Men det var kul, blir förbannad att jag inte kan sticka lika bra som tanterna bara, men de har nog övat lite längre än jag? Men jag blir arg iallafall (rabblar mantra: Livet är inte en tävling, livet är inte en tävling...) Men jag kan liksom inte be om hjälp utan fejkar att jag har stenkoll (funkade hyffsat) och sen sitter jag uppe till ett och stickar den förbannade mössan till Molly. Men jag är grymt nöjd, den blev fin med hemmagjord boll på toppen och allt! Magnus tycker jag är modig som åker på konstiga grejer. På IKEA språk kan man säga att jag är långt utanför min komfortabla zon!



Lyckades inte vända rätt kortet så i vanlig ordning, vrid lite på huvudet (strcäker ut skönt i nacken också!)