Tänk er såna små plastkulor som är i en saccosäck.

Tänk er att ni har dryga 30 liter som ska i en kudde.

Tänk att hålet de ska ner i är ca 5 cm stort.

Tänk er att de blir sådär elektriska och fastnar i allt, soffan, mina tår, mina händer, tratten jag försöker använda för att fylla kudden.

Tänk er en gravid kvinnas tålamod (nämda kvinna har i normalt tillstånd inget som helst tålamod!)

Oh my God, det såg ut att ha vart inbördeskrig med plastkulor i hela soffan och halva vardagsrummet, men nu är kuddjäveln (sorry språket) klar. Till slut skrattade jag så tårarna sprutade.

Det är så skönt då det skrivs i en sybeskrivning att man kan hoppa över att sätta band på kudden (typ asenkelt), men sen ska man bara sätta dit en dragkedja (supersvårt) och sen "bara" fylla den med 30 liter små elektriska plastkulor som fastnar överallt.

Varför är jag så tjurskallig och envis?

Imorgon ska jag till tandhygienisten och städa munnen, viktigt att bebis får se fina vita tänder på sin mamma. Det sa alltid min morfar var viktigt (vita tänder) och att man kunde stava och skriva bra svenska.

Nu flummar jag iväg, kanske ska ta och kolla på det där M.A.S.H på tv nu, verkar spännande.