Idag har vi vart en tur hos BVC för besiktning. Man får bara säga till dottern att vi ska till doktorn, sjuksköterska är ett lite för svårt ord. Spännande att de hoppar upp i titel bara sådär, till skillnad mot att vi lär henne att det heter dagisfröken och inte förskolepedagog. Fast klart att det är lättare att säga dagisfröken ju.

Hursomhelst, vi fick en BVC-tjej som var under utbildning, högst kompetent och mycket barnvänlig (kan ju kanske vara ett av grundkraven, men det vet man inte alltid).

Allt gick som en dans, talet var det inte något att anmärka på (nähä???) och hon kunde låta som en ko och säga att det var så, hoppa och sparka boll. MEN sen skulle det vägas och mätas. Vägas gick helt ok efter en stund av övertalning, mäta kunde vi kort och gott fetglömma att hon tänkte kompromissa med. Jaja, vi får väl bara se på kontrollen om 2 år igen hur lång hon är (spelar det nån roll egentligen? Hon är ju ingen dvärg eller jätte direkt).

Men det roligaste i det hela är att BVC-tjejen går över till en annan lite mer rutinerad BVC-dam och frågar hur hon ska göra nu då Molly absolut inte vill mäta sig. Har vi ett sånt ofogligt barn alltså? Har detta alltså aldrig hänt henne tidigare?

Nix, nope, nej - ingen mätning här inte.