Idag har jag nog vart en av de sämsta mammaversioner av mig själv hittills i mitt liv. Man får vara det ibland, men det gör ont i själen efter en dag som denna. Jag är inte perfekt och orkar inte allt hela tiden.

Jag har bland annat:

* Höjt rösten alldeles för högt och alldeles för många gånger.
* Trampat i alla fällor typ skrikit tillbaka att man inte får skrika (högst opedagogiskt!), sagt att man inte får kasta saker men gjort det själv i frustration.
* Hotat i stil med "om du inte gör som jag säger får du gå upp på ditt rum".

Som straff fick jag för första gången höra "DUMMA MAMMA!", tror dock inte det är sista gången i livet jag får höra det dock. Det fick mig att börja gråta hejdlöst - tre gånger!!! Det gör ont - men sen kramas vi och hon säger att hon visst tycker om mig lite grann. Jag gråter igen för att hon är så fin ( och jag har monsterdåligt samvete!)

Välkomnar mig själv in i ännu ett steg som förälder, tippar detta bara är början. Man ska ha lite elaka föräldrar, det hade jag (om man frågar mig som 13åring!) då går det oftast ganska bra i livet.

Imorgon ska jag ut och cykla  med två sköna tjejer, de borde läka mina sår. Jag behöver ladda om med lite egentid! Tusen tack till barnvakterna!!! Det betyder väldigt mycket!


Älskade unge...