Nu får jag tänka om

Var en tur till Pershyttan och trampade runt i skogen på min fina cykel. I vanlig ordning innehöll turen minst en vurpa. Nu börjar jag närma mig gränsen till vad som är ok att ramla omkull i skogen på stockar och stenar.

Jag är ju av nybörjarslag på detta med MTB. Först var allt bara kul och jag drog på och chansade till höger och vänster. Fördelen är att det funkade helt ok för oftast löser det sig om man är lite skönt avslappnad i kroppen ju. Sen kom "över styret vurpan" och jag fick lite respekt för detta med smärta.

Nu försöker jag hitta kontrollen, vilket resulterar i att jag fegar och tvekar och då ramlar jag iallafall. Vill förbi denna passage för nu börjar det göra mycket ont på benen av alla närkontakter med herr Sten och mister Rot.

Eller, jag måste iallafall lära mig att ramla på vänster sida nu, för höger är ömt!

Kommentarer
Postat av: Malin

Aha kul med fler cykelfrälsta. Dessutom Spinledare på Friskis :) Kan det bli bättre? ;)

Det är det där jag är livrädd för. Ramla...och det vet jag att jag kommer göra. Cykelsporten är otäck men så grym.

2011-08-12 @ 08:29:36
URL: http://healthandliving.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0