Slutet på denna vecka har minst sagt varit konstig. Den har kantats av mycket tankar och intryck som fått mig både på och av banan helt, som fyllt mig på energi och lämnat mig totalt tom.

Min hjärna har satts på högvarv i många frågor om vad som egentligen är viktigt och hur jag skulle reagera (överleva) vissa situationer.

Jag känner fortfarande att mitt livsmotto :"Det som inte dödar härdar" fungerar. Vissa saker ska man bara ta sig igenom. Vissa saker fattar jag inte att männsikor orkar ta sig igenom, men man har lixom inga val. Livet är som det är och ibland helt ofattbart helvetiskt orättvist och fel.

Tankar går anhöriga, det är de som lider och smärtar. Kram till tusen!