Jag trodde jag skulle få nån slags kris vid 30, men i ärlighetens namn är detta den födelsedag hittills i mitt liv som jag lagt minst energi på.

Kan det vara att jag har blivit så till freds med mig själv att jag faktiskt bara ger blanka fan i siffran och all hysteri kring det?

Jag är nöjd med det liv jag har och lyckats få till, för inget kommer gratis. Ibland har man mycket tur, men jag tror på hårt arbete och jävlaranamma. Det finns alltid möjligheter och man har alltid val att ta ställning till.

Ibland blir jag så irriterad på folk som menar jag är så energisk och positiv och undrar hur jag kan vara det hela tiden. Min energi och positiva inställning är inget som kommer gratis. Det är inte så att jag vaknar varje morgon med ett leende på läpparna och sprudlande glädje. Vi har alla ett val och man får bara lov att bestämma sig för hur valet ska bli. Om jag bestämmer mig redan då jag slår upp ögonen att det kommer bli en bra dag så blir det så! Hjärnans makt är helt otrolig.

Så nu har jag bestämt att inte få en kris vid 30 och då blir det så!



Visst är det enkelt så säg?!