Kommer på mig med att smyga nerför trappen och inte tända ljuset, tala tyst och vara stilla. Det behövs ju inte för miss M sover hos farmor och farfar ikväll. Det är bara jag och M hemma, alldeles ensamma. Det är en skum känsla. Skön men tom. Vad skulle man göra utan farmor och farfar och mormor och morfar? Typ bli sinnessjuk?