Idag var det två män från Tanzania med på babysången. De var där på någon slags studie/utbytesresa. Sverige måste vara en smula annorlunda än deras hemland. Babysången fick en helt annan touch med trummor och två väldigt mörkhyade män. Det var riktigt kul att se hur de två helt ofrämmande lekte och skojade med allas barn. Barnen stirrade helt ogenerat som sig bör på de två mycket mörka männen.

Vi säger att vi är så öppna och intresserade av människor, men är det så på riktigt?Varför är vi svenskar så himla stela egentligen? Vart kommer det ifrån? För att det är kallt och mörkt och man är inne mest, eller för att vi har alldeles för mycket tv/datorer? Jag skyller allt på utvecklingen (men saknar datorn hemma så otroligt mycket).