Idag har jag vart på ett helt hopplöst humör. Tyckt att Molly gnällt hela tiden fast hon inte har det, bara väntat på att hon ska sova så vi kunde greja, fått dåligt samvete över att jag vill att barnet ska somna osv osv... Jag startade i och för sig dagen med två koppar svart kaffe och en kanelbulle för att sedan glömma bort lunchen. Jag tror det var där någonstans det gick snett... Hela familjen Stranneby/Andersson fungerar inte på lågt blodsocker det är ett faktum vi lärt oss för typ 9 år sen, men ändå glömmer vi.

Huromhelst, efter en god lunch blev det bättre, inte bra, men bättre med humöret. Men nu är jag på topp igen och vad är den enkla förklaringen? Jag har inte tränat på ett par dagar och fick köra dubbelpass ikväll. Att livet kan vara så enkelt egentligen. Mat, kärlek och träning är det jag går runt på!

Borde haft en bild på mig sur, men inser att det inte finns nån sån. Vem är sur framför kameran lixom?