I våran lilla familj har vi myntat ett uttryck som heter "ta bort barnet". Det kan lättast förklaras genom att man helt enkelt håller på med en massa mysko saker som förälder, några exempel kan vara: dansar hysteriskt och klappar händerna, gör pruttljud och andra skojsiga läten med munnen, låtsas att man är nåt slags flygplan och springer runt helt utan mål och plan i hemmet. Alla dessa exempel för att behaga sitt barn. Då Magnus och jag ser den andra göra något som är litelite på gränsen till vad som är okay som vuxet beteende säger vi kort och gott: ta bort barnet. För om man i den situationen skulle plocka bort Molly ur bilden skulle det inte råda några som helst tvivel på att personen var på vippen till helt sinnessjuk.

Ikväll gjorde jag en sån grej då jag mitt i sövandets alla konster fått Molly att somna i sin säng. För att inte riskera att väcka henne och trampa på just de golvplank som knarrar som värst i sovrummet (kan aldrig komma ihåg vilka det är...) så körde jag någon slags "fångarna på fortet variant" av att åla mig minst sagt graciöst över våran säng och ta ett gigantiskt jättehopp med otroligt mjuk landning ut genom dörren. Det verkar som det funkade, men som sagt ta bort barnet ur den bilden ni nu har i huvudet och ni inser att jag är heeeelt normal.