Om det är så att man (läs:jag) inte kört skivstångspass på två veckor och sen lassar på med standardvikter, då kan det vara så att träningsvärken från helvetet knackar på dörren. Ajajaj, mina stackars ben! Vem envisades med att ha så tung benstyrka på passet? Men lite skönt är det, bara man inte ska sätta sig ner som typ på toaletten. Får ståkissa idag då...

Än så länge har den bara testats inne, men till helgen kan det kanske bli en skidtur. Eller ska vi tapetsera? Eller slipa dörrar?

Varför var det bara 48 personer på mitt pass ikväll? Jag känner mig lite misslyckad, jag vill ju ha fullt ju! Okay jag vet att 48 av 55 är rätt ok, men ändå! Är det för mycket begärt att det ska vara fullt?

Då är jag igång på Friskis igen! Satte första skivstångspasset ikväll och jag är redan fantastiskt mör i benen, men Jonas som var på passet menade han kunde komma och bära ur mig ur sängen imorgon. Tror jag ska skaffa hans nummer och lägga det som kortnummer på telefonen! :)


Jag orkar inte ens öppna ögonen!

Min nyfunna hobby heter långfärdsskridskor, ett rent familjenöje. Molly fick åka från Skåleklint till Sandviken på sjön Tisaren. Och alla som såg oss komma åkande med en barnvagn på isen trodde nog vi hade en pyttepytteliten störning, men vet ni, det struntar jag i faktiskt! Jag är även fantastisk stolt över att jag har en friluftspryl som Magnus inte äger ännu(observera att han har lånade skridskor och kängor...). Han har annars en hel del braåhasaker vad det gäller friluftsliv...

Till och med insekterna är förvirrade, denna lilla krabat mötte vi på isen häromdagen. Magnus eskorterade den vackert till land (som om den skulle ha större chans att överleva där i minusgrader...men man vet aldrig)

Barnvagnen rullar helt ok i halv snöstorm och ca 1 dm snö, kan vara bra att veta (ett visst motstånd är dock att ta med i beräkningarna). Har jag bestämt att vi ska ut varje dag så ska vi banne mig det också!

Kluven är jag. Jag vill så gärna cykla Vätternrundan till sommaren, men jag vet inte riktigt om jag tänker realistiskt med tanke på att skillnaden denna gång är Miss Mollys ankomt till världen... Hur ska man få till träningsmilen utan att behöva stressa ihjäl sig, för då tappar jag lusten med träningen... Har ju cykeln i garaget men det är ju lixom inte lika kul som att mala landsväg... Tänker lite till tror jag, de har ju halvvättern iår också som är 15 mil, men det är ju inte samma sak ju...

Första seriösa träningspasset sen Mollys nedkomst 11/8. Ja spinning i garaget räknas icke. Kommer ha en sjuk träningsvärk imorgon efter 1,5 timmes cirkelträning/intervall/station. Grymt kul och grymt trött! Detta plus 17000 steg idag gör att jag känner mig fantastiskt nöjd med mig själv!

Konsten att ta den klassiska helgbastun i vår familj har nu fått nya vändningar. Vändningen heter Molly och känns lite för liten för bastu än så länge. Hur löser man bäst detta då vi båda vill basta enligt tradition?

1. Sätt på bastun.
2. Låt denna hetta upp sig till max.
3. In med Cissi alternativt Magnus, den andra underhåller dottern.
4. Då dottern tystnat hoppar "underhållaren" in i bastun även denne.
5. Vid nästa hysteriska skrik från dottern som tycker det är totalt ostimulerade att sitta i babysitter i källaren alldeles ensam, går den andra personen ut och underhåller.
Detta rotationsschema (punkt 3-5) håller i sig olika antal gånger beroende på temperaturen i bastun.

För att inte tappa värme i och med x antal dörröppningar, kastas även multipla skopor med vatten på aggregatet för att personen som varit ute och underhållit dotter i den kalla källaren där bastun finns, snabbt ska kunna bli bastuvarm och den andra personen som snart ska ut och underhålla blir så svettig att det känns helt ok att gå ut och för femtioelfte gången avbryta bastandet. Ni som vet hur stor vår bastu är, inväntar nog bara vem av oss som ska bränna sig ordentligt på aggregatet inom snar framtid...

Allt går att lösa och barn är inget hinder, den liksom bara utmanar fantasin och kreativiteten en smula.



Vår bastu är inte i närheten av så stor som denna!

Förra veckan skulle jag gått på dansaerobics, men då gick min farmor bort så lusten försvann liksom. Denna vecka gjordes ett nytt försök - träningen inställd! Suck! Skam den som ger sig, jag skaaaa banne mig få träna idag. Upp på spinningcykeln vi har i garaget och på med "Robinson, klippen som aldrig visats" VHS och trampa i en timme. Jo ni läste rätt VHS. Vi har tv och video uppkopplad i garaget, helt crazy. Det absolut roligaste var att när jag skulle sätta på bandet så funkade det inte, det hade blivit ett sånt klassiskt bandstrul så jag fick vira upp bandet, precis som back in the days!



Imorgon kanske jag ska titta på "Tillsammans" eller "Vänner säsong 3" som vi också har på VHS eller gamla avsnitt av "Tre kronor" i garaget.

Nästa onsdag försöker jag igen med dansaerobics...

Ni som känner mig en smula vet att jag är lite åt det maniska hållet vad gäller mäta allt som har med fysisk aktivitet att göra. Jag har pulsmätare, stegräknare, blodtrycksmätare och nu även en digital örontermometer. Nu är jag lite i konflikt med mig själv om hur många steg som är rimliga att gå med barnvagn då man är hemma.

Min ambition är att Molly ska få vara ute och få frisk luft minst två timmar om dagen och då kan jag ju lika gärna gå samtidigt, två flugor i en smäll liksom. Idag är jag hittills uppe på dryga 14000 steg, drygt 8 km. Min ambition förrut då jag jobbade (och då tränade annat typ fem dagar i veckan) var att komma upp i 10000 steg oavsett om jag hade träning eller ej. Men nu blir det ju inte så mycket träning utan mest promenader och då borde ju ribban ligga på mer än 10000 steg, kanske att jag ska pressa mig till att gå minst 13000 steg varje dag? Kanske ska ta lite hänsyn även till att jag opererats för två veckor sedan också... Tankar och ideér på detta?


Sån här har jag...


och en sån här...


och en sån här...